jangstar

än en gång anländer... och anländer... och anländer. Den gör det hela tiden i form utav nya insikter och tecken som ständigt kommer till mig på ett eller annat sätt. Ett möte med en människa, en plötslig händelse som inträffar, något jag läser i en tidning, ett djur springer ut rakt framför mig, en tjock dimma som kommer precis i mina ögons synstråle. Ja det finns hur många tecken som helst. Det är när jag öppnar mig för detta, för dessa tecken då sundheten träder in och anländer i mitt inre och som även visar sig på mitt yttre då skalen och murarna i det största är borta. Mår jag bra, är jag glad och jag känner en kärlek till mig själv så syns det av omvärlden. Och om jag i ärlighetens tecken känner det här så kan det smitta av sig till resten av världen.

Jag lever inte genom andra längre och det måste jag påminna mig om varje dag. Allt får ta sin tid. Jag vill så mycket med mitt liv, exakt vilken väg jag ska gå vet jag inte, men jag känner tillit till att vägen kommer att beredas till mig och jag kommer i hjärtat känna när en väg är rätt eller inte. Jag kan inte gå omkring och vara orolig för att saker och ting ska bli bra eller inte, det är så lätt att spilla en massa tid på att försöka uppnå en massa fördelar som jag inte är mogen för. Jag måste göra mig förtjänt av det jag vill, då kommer även det att komma till mig.

Jag är ärlig mot mig själv och säger att allt det jag skriver här kommer inte enbart ur mitt eget tankeförråd, utan det är även intryck, tecken och insikter som kommer till mig och som jag sedan gör något eget utav.

Jag är tacksam för en helt underbar helg, med mycket ensamtid, tid med underbara människor, underbara platser med andra människor. Tacksam för att jag finns och tacksam för att Ni finns.

Baj o sånt
/Jange