nu är det dags...

...nu är det dags för ytterligare en etapp i min resa. Jag ska fortsätta skriva, men jag ska skriva så att jag bara själv kan se. Jag känner att det jag kan dela med mig utav på internet har jag gjort, resterande skrivs enbart för mig själv, jag börjar att komma in på saker som internet inte har med att göra, rätt skönt att kunna ha den distansen. Visst jag kommer att skriva in några notiser längre fram men inte alls så öppet som jag gjort nu på senaste.

Att jag lever i det här med allt nytt som kommer till mig hela tiden är något väldigt underbart. Min resa är enbart påbörjad och den kommer aldrig att ta slut. 
 
Jag har kommit till en insikt att det är så fruktansvärt mycket roligare att träffa människor eller att prata i telefon med människor. Att sitta på internet och slå död på flera timmar på msn, facebook eller vad det nu än må vara är så himla meninslöst. Att sitta där någon gång ett par minuter är för min egen del helt OK, men inte den tiden som jag förr lade ner på att sitta där. Jag kan läsa, fixa med min musik, umgås med människor, gå ut och gå en runda. Möte med människor och möte med naturen ger väldigt mycket energi och att göra saker och ting i livet som gör att jag lever mitt liv på rätt sätt. Med hjärtats vilja, med det som i ärlighetens namn känns rätt.
Jag ska dock inte säga att internet är skit, det har gett mig så otroligt mycket och har bl.a medverkat till att göra mig till den personen jag är idag. Jag har mött många fina människor som jag inte hade mött om internet inte hade funnits, men jag känner nu att internet för tillfället inte ger mig så mkt längre. Det är även väldigt stressbefriande att inte sitta där.

Nu är det dags för mig att bli "King of my Castle". Kung över mitt och mig själv har jag alltid varit, jag har bara inte riktigt vetat hur jag ska vara en härskare. Det lär jag mig mer och mer för varje dag och det är jag tacksam för.

Nu ska jag ha en helt underbar helg och jag önskar er detsamma.

Tänk vad mycket mer vi ser när vi öppnar ögonen och våra sinnen och låter saker och ting komma till oss där vi annars var stängda och inte ville släppa något in.

Me like
Baj o sånt
/Jange

dagar med ny innebörd...

...vad den ena dagen inte är den andra lik. Det är så många olika intryck som ges till mig, som ges till oss alla. Det jag lär mig den ena dagen gör att jag kan ha en annorlunda syn på en likvärdig händelse dagen efter. Ett ord som jag lär mig den ena dagen kan jag helt plötsligt höra flera gånger dagen efter, ett ord som jag inbillar mig att jag aldrig hört förut.

Jag behöver inte ha koll på hur mina dagar ska se ut. Jag vet var jag ska utgå ifrån, sen kan jag hamna precis var som helst innan dagen är slut, jag låter saker och ting komma till mig och det är så häftigt att ha tillit till det också.
När jag har öppnat mitt sinne för det okända så lär jag mig så väldigt mycket mer, får mer insikter och växer hela tiden som människa.
Jag säger till nästintill direkt när det är saker och ting till rätt person som jag inte tycker är OK. Om det är något som jag inom mig känner som inte är bra så måste det ut, går inte att hålla det inom sig. Jag gjorde det bl.a i förrgår, och ack så bra det blev.

I måndags gjorde jag debut i seriespelet i pingis, och vi vann med 8-3. Jag var väldligt nöjd med min insats då jag vann allt i setväg jag kunde vinna, förutom att jag och Lasse förlorade ett set i dubbeln. Jag var avslappnad för det mesta och är stolt över mig själv, inte bara för att jag och laget vann utan att jag i mitt pingispsyke håller på att utvecklas.

The life itself is a gift, I'm enjoying it every amount of a second and I'm greatful for everything it contains.

Baj o sånt
/Jange

loneliness is nothing that I have...

..fast jag ibland kan tro att det är så, men jag måste vara ensam ibland, även fast det kan kännas tråkigt, så är det riktigt skönt och jag börjar mer och mer vänjas och tycka om det vid de tillfällena. Jag umgås mycket med människor hela tiden, och där måste finnas balans.

Det finns dock tillfällen då jag sitter i med mig själv och tycker det är lite tråkigt att inte umgås med någon och att det är ensamt, men direkt då den tanken kommer så stoppar jag mig själv. Jag har hur mycket underbara människor omkring mig som helst. Jag behöver inte veta hur det är med alla hela tiden längre, att alla hela tiden ska ha det bra. Det är inte min sak, mitt liv är mitt, andras liv är deras. Men sedan att höras lite då och då och dela med sig utav livet är jättehärligt och jag har i min enfald märkt att människor som jag pratar med nu för tiden är väldigt mycket mer framåtskridande och ser mer framåt. Jag har slutat att prata med människor som bara vill stå kvar i sitt destruktiva beteende, de människorna ger mig inget och jag kan inte ge dem något.

Jag var på ett ställe idag som jag aldrig i mitt liv trodde att jag någonsin skulle besöka, men det kändes riktigt bra att gå dit, nu får jag se vart det leder någonstans, om det leder till mitt delmål. Leder det inte dit jag vill så kommer jag att nå mitt delmål på annat sätt. Jag har bestämt mig, med hjärtat och då blir det av.

Jag har märkt det att när jag verkligen bestämmer något, med ärlighet inför mig själv, och med hjärtat så blir det som jag vill, och det är också helt underbart.

-"Always a pleasure" 
-"Detsamma"

/Jange!

söka nöjen...

fick en insikt till idag. Att ständigt söka nöjen ger inte en stadig lycka. Det kan ge ett lyckorus för stunden, men sen försvinner det och sökandet efter nya nöjen förtlöper. Nu säger jag inte att jag inte ska göra saker och ting som jag tycker är kul men att leva genom att ständigt söka dessa nöjen, att ständigt söka lycka blir ett helt fel sätt att leva. Att istället leva på rätt sätt och göra de rätta sakerna för mitt eget livs framskridande och utveckling och se till att jag mår bra ser jag som den rätta vägen att gå. Det ger mig och kommer att ge mig lycka. Att ta de besluten som i mitt hjärta är rätt och inte ta de besluten som jag genom andra och andras tänk om mig tror är rätt. Det är mitt liv som jag lever för min egen skull och ingen annans.

Att jag igår kunde vara i huset, se hur det blåser upp, de gråa molnen närmar sig med stormsteg och haglet bara rinner ner genom en fullöppnad kran ifrån ovan, och samtidigt att jag i min ensamhet kunde känna att jag njuter av livet och är tacksam för det och för allt vad det innehåller. Att inte gnälla på vädret och tycka att det är förjäkligt att det haglar och är grått utan att kunna se lyckan att jag har det bra, mår bra, är i ett varmt hus med tak över huvudet och att jag vet att det finns underbara människor omkring mig.

Efter regn kommer solsken och det är inom mig som jag själv ser vad som är solsken. Det kan vara solens strålar som skimrar till mig, till oss, men det kan även vara haglet i höstmörket.

Nu blir det till att umgås med massor utav människor som jag har framför mig på ett eller annat sätt så det har varit riktigt skönt att få vara för mig själv ett tag och ta det lugnt, fast att de vid vissa tillfällen har kunnat kännas lite konstigt och ovant så har det varit riktigt bra.

Jag har märkt att det gäller för mig att exponera mig själv inför saker och ting som jag tidigare har kännt obehag inför och när jag väl gör det så är det så fruktansvärt härligt efteråt.

Baj o sånt
/Jange

där sundheten..

än en gång anländer... och anländer... och anländer. Den gör det hela tiden i form utav nya insikter och tecken som ständigt kommer till mig på ett eller annat sätt. Ett möte med en människa, en plötslig händelse som inträffar, något jag läser i en tidning, ett djur springer ut rakt framför mig, en tjock dimma som kommer precis i mina ögons synstråle. Ja det finns hur många tecken som helst. Det är när jag öppnar mig för detta, för dessa tecken då sundheten träder in och anländer i mitt inre och som även visar sig på mitt yttre då skalen och murarna i det största är borta. Mår jag bra, är jag glad och jag känner en kärlek till mig själv så syns det av omvärlden. Och om jag i ärlighetens tecken känner det här så kan det smitta av sig till resten av världen.

Jag lever inte genom andra längre och det måste jag påminna mig om varje dag. Allt får ta sin tid. Jag vill så mycket med mitt liv, exakt vilken väg jag ska gå vet jag inte, men jag känner tillit till att vägen kommer att beredas till mig och jag kommer i hjärtat känna när en väg är rätt eller inte. Jag kan inte gå omkring och vara orolig för att saker och ting ska bli bra eller inte, det är så lätt att spilla en massa tid på att försöka uppnå en massa fördelar som jag inte är mogen för. Jag måste göra mig förtjänt av det jag vill, då kommer även det att komma till mig.

Jag är ärlig mot mig själv och säger att allt det jag skriver här kommer inte enbart ur mitt eget tankeförråd, utan det är även intryck, tecken och insikter som kommer till mig och som jag sedan gör något eget utav.

Jag är tacksam för en helt underbar helg, med mycket ensamtid, tid med underbara människor, underbara platser med andra människor. Tacksam för att jag finns och tacksam för att Ni finns.

Baj o sånt
/Jange

RSS 2.0