söka nöjen...
fick en insikt till idag. Att ständigt söka nöjen ger inte en stadig lycka. Det kan ge ett lyckorus för stunden, men sen försvinner det och sökandet efter nya nöjen förtlöper. Nu säger jag inte att jag inte ska göra saker och ting som jag tycker är kul men att leva genom att ständigt söka dessa nöjen, att ständigt söka lycka blir ett helt fel sätt att leva. Att istället leva på rätt sätt och göra de rätta sakerna för mitt eget livs framskridande och utveckling och se till att jag mår bra ser jag som den rätta vägen att gå. Det ger mig och kommer att ge mig lycka. Att ta de besluten som i mitt hjärta är rätt och inte ta de besluten som jag genom andra och andras tänk om mig tror är rätt. Det är mitt liv som jag lever för min egen skull och ingen annans.
Att jag igår kunde vara i huset, se hur det blåser upp, de gråa molnen närmar sig med stormsteg och haglet bara rinner ner genom en fullöppnad kran ifrån ovan, och samtidigt att jag i min ensamhet kunde känna att jag njuter av livet och är tacksam för det och för allt vad det innehåller. Att inte gnälla på vädret och tycka att det är förjäkligt att det haglar och är grått utan att kunna se lyckan att jag har det bra, mår bra, är i ett varmt hus med tak över huvudet och att jag vet att det finns underbara människor omkring mig.
Efter regn kommer solsken och det är inom mig som jag själv ser vad som är solsken. Det kan vara solens strålar som skimrar till mig, till oss, men det kan även vara haglet i höstmörket.
Nu blir det till att umgås med massor utav människor som jag har framför mig på ett eller annat sätt så det har varit riktigt skönt att få vara för mig själv ett tag och ta det lugnt, fast att de vid vissa tillfällen har kunnat kännas lite konstigt och ovant så har det varit riktigt bra.
Jag har märkt att det gäller för mig att exponera mig själv inför saker och ting som jag tidigare har kännt obehag inför och när jag väl gör det så är det så fruktansvärt härligt efteråt.
Baj o sånt
/Jange
Att jag igår kunde vara i huset, se hur det blåser upp, de gråa molnen närmar sig med stormsteg och haglet bara rinner ner genom en fullöppnad kran ifrån ovan, och samtidigt att jag i min ensamhet kunde känna att jag njuter av livet och är tacksam för det och för allt vad det innehåller. Att inte gnälla på vädret och tycka att det är förjäkligt att det haglar och är grått utan att kunna se lyckan att jag har det bra, mår bra, är i ett varmt hus med tak över huvudet och att jag vet att det finns underbara människor omkring mig.
Efter regn kommer solsken och det är inom mig som jag själv ser vad som är solsken. Det kan vara solens strålar som skimrar till mig, till oss, men det kan även vara haglet i höstmörket.
Nu blir det till att umgås med massor utav människor som jag har framför mig på ett eller annat sätt så det har varit riktigt skönt att få vara för mig själv ett tag och ta det lugnt, fast att de vid vissa tillfällen har kunnat kännas lite konstigt och ovant så har det varit riktigt bra.
Jag har märkt att det gäller för mig att exponera mig själv inför saker och ting som jag tidigare har kännt obehag inför och när jag väl gör det så är det så fruktansvärt härligt efteråt.
Baj o sånt
/Jange
Kommentarer
Trackback
